Vänersborg och Götene

För två veckor sedan var jag iväg i 4 dagar för att köra två race i Båberga och två i Götene.

Min ljumske svullnade upp ordentligt under måndagen, precis som den gjorde på Mallorca, men skillnaden den här gången var att jag hade inte tränat extremt hårt, så jag visste inte vad det berodde på. Men efter lite rådgivning hos läkare så bestämde vi oss för att köra och så fick det bryta ut om det ville.

I Båberga på torsdagen var det bara 6 grader och min kropp fungerade inte alls särskilt väl, fick tacka för mig i backen på sista varvet. Men jag fick trevligt sällskap av Malin och vi rullade i mål tillsammans.

På fredagen var det dags för tempolopp över 30 kilometer. Spännande då vi så sällan kör tempolopp över den distansen och dne här gången var det 9 månader sedan sist. Gårdagens resultatlista var omvänd och användes som startlista. Jag började extremt segt och det tog runt 6 kilometer tills jag kom igång ordentligt, men körde ändå inte så bra som jag hoppats på. Men insatsen fick räknas som godkänd, slutade på en 8e plats.

Med tanke på ljumsken så hade jag lite snack med Klas så bestämde vi oss för att jag skulle satsa allt på GP.et på lördagen och se hur kroppen var till söndagens Kinnekulle. Sagt och gjort.

Regnet droppade ner på oss innan starten på GP.et och det var blöta vägar som skulle köras på. Jag kände mig sjukt pepp och benen kändes fantastiska. Kom iväg 7 personer på ett tidspunkt, tyvärr splittrades den gruppen i två sedan och Johanna och jag hamnade i 4 mannagruppen där bak som blev uppåkt av klungan. Vi båda ville samma sak och vi körde på därframme och jag hoppades på att pärlhalsbandet som blev i kurvorna snart skulle spricka av så vi blev få kvar. När jag var framme och körde på så plötsligt i S-kurvan till mål med 5 varv kvar så släppte mitt bakhjul. Minns inget särskilt då det gick så snabbt och allt jag ville var att komma upp på cykeln igen. Jagade i två varv och höll samma avstånd till klungan ungefär men sen började det göra ont och jag gav upp och rullade i mål långt efter. Sjukt besviken och ledsen då allt fungerade för mig den dagen, och ljumsken var bra igen. Klarade mig väldigt lindrigt undan med tanke på att det gick rätt fort ändå, och jag är fortfarande tacksam för att jag hade armvärmare på mig då jag kasade på underarmen och armvärmaren är helt uppsliten.. :)

Höften/låret svullnade upp något fruktansvärt under kvällen, men vi fixade cykeln som hade fått sig lite smällar - främst på växelörat - fall i fall jag trots allt skulle köra Kinnekulle dagen efter.

Men på söndagsmorgon så provade jag att cykla lite och det spände och drog och höften gjorde ont, så vi begav oss istället hemåt. Skrapad och ledsen. Men fortfarande tacksam för armvärmarna. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0