Tillägnat till "Roland".

Jag hade faktiskt tänkt vänta till ikväll med att visa er min "Dag 2-bild" men eftersom "Roland" verkade så exalterad till att få se nästa så visar jag er den redan nu! Jag känner mig oerhört generös på senaste... ;)

När jag kom hem från jobb igår kvar över 7 så stod halva familjen cykelklar och det var bara att skynda sig in och göra sig klar! Följde med ut på 35 kilometer med min systerson och körde lite intervaller med honom inför USM som går nästa helg!! Men nu måste jag dra igen, jobbet väntar idag också!


Making progress

Kommit hem från två timmars rulltur nu, var ute 9 imorse, skönt!! Vart egentligen meningen att jag skulle ut kl 8 och köra kustrundan upp till Häljarp och tillbaka genom Kävlinge och Lund, men när jag vaknade och såg hur mycket det blåste och hur mörk himlen var så ombestämde jag mig. Blev Bara (alltså orten Bara, inte "bara"), Bökeberg till Sturup till Genarp och hem istället. Verkar ha undgått regnet riktigt bra, tycks ha regnat precis runt om mig hela tiden. Men nu är himlen svart och det öser väl ner när som helst skulle jag tro.

Såhär ser min hand ut idag. Jag har bestämt mig för att ni ska få se den varje dag nu, följa med mig i utvecklingen! Snällt va? =) Otroligt så känsliga händerna är. Har suttit grymt obekvämt med min vänstra hand under turen idag då det brääääänns när det pressas.
Har inte skrapat upp händerna sedan jag gick i 5an och Stage satte fälleben på mig när jag skulle springa efter fotbollen. Schysst va?


Okay... So... I kinda... fell.

Cykla i en klunga på 70 pers kan jag göra, absolut. Men cykla 1 km ensam till Jesper på en kärringacykel är tydligen ingenting jag är kapabel till.


Things to do.

Rundtur i Pearl Harbor, Dole-plantagen, Horseback-riding genom fältet där bunkrar från andra världskriget finns, ut med en katamaran vid solnedgången och äta middag och se hawaiiansk show.... Iiiiih, jag vill åka NU! =)

Hawaii... Places to stay and things to do.

Där är ju alldeles för mycket att göra!?! Håller på och kikar för fullt nu, en av oss måste ju göra det... Hrm.. ;)
Är grymt sugen på att dra på en haiking tur i regnskogen, kombinerat med en mountainbike-tur direkt efteråt, över platserna där Jurassic Park, 50 first dates och LOST spelades in. Har kollat upp det där med att bada med delfiner också, är inte så sugen på att hoppa ner i havet som man kan göra, lite för rädd för hajar.... Men det finns ett riktigt fint ställe bara en bit från Waikiki som har pooler med delfiner man kan bada med... Så det tror jag vi ska göra.
Hela kalaset kostar ju en del, men... Hur ofta är man på Hawaii i sitt liv!?! Kosta vad det kosta vill.. =)

Good night

Uuuuuuh, jag är så trött.
Ska jobba imorrn, inte planerat. Blir jobb hela långa veckan ut. Men, det är bra för plånboken.
Sov gott.


Tröööött

Helgen tänker jag inte ens berätta något särskilt om, jag ville absolut inte köra, men gjorde det dumt nog ändå. Men, dem säger att man alltid lär sig något, och det gjorde jag - kör inte om du absolut, absolut, absolut inte vill. Det går ju inte när man inte gör det helhjärtat, speciellt inte när det inte ens är halvhjärtat! Det hela beror på att jag är sjukt ostabil efter mina senaste två säsonger då jag inte har en enda ordentlig vinterträning i kroppen sedan jag var 14 år. Vet att min kropp ska vara som en bergochdalbana i år av de naturliga skälen, men det är grymt psykiskt jobbigt emellanåt. Antar att den gångna veckan var en sån där vecka.
Tempot satt jag och tänkte på allt mellan himmel och jord och när jag sedan fick tider om att jag låg 3a med 1 minut ner till nästa med 5 km kvar så slappnade jag av ännu mer då det var förbaskat tråkigt. Men vi hade fel startlista, så vi låg lika me 5 km kvar. Alltså blev jag 4a. Crap.

Linjet ville jag stiga av efter första backen efter 1,5 km. Men det gjorde jag inte, jag vill ju ha en DNF-fri säsong i år. Istället satt jag och hatade varenda minut av det och struntade i att spurta då jag var så arg för att jag ens startat. Nu ångrar jag att jag inte spurtade. Crap.
Inte min helg helt enkelt.

Idag har jag jobbat sedan 08 till 18.45, med totalt 20 minuters paus bara. Ja, jo, jag är lite trött nu faktiskt.
Har en lugn vecka för att rädda motivationen nu, dock massor av jobb, och jag ser fram emot en tävlingsfri helg med familjemys inplanerat - Danmark Runt i Fredriksberg och middag hos Tilisha och Jonathan efteråt.

Fint besök

Jag drar till Svågertorp nu, ska hämta Katrine.. Haha, eller Cathrine Bjeli, som hon heter enligt CK Ringen... Hon ska bo här fram till söndag då jag övertalade henne till att köra tempot och linjet i Ystad med mig i helgen! Blir kul!!

Kolla, ÄNNU kortare cykelbyxor på den här bilden... Geez...

Elisedals GP

Ja, den tävlingen känns lite "old news" nu, var trots allt 4 dagar sedan den ägde rum. I alla fall, för att göra historian kort; Jag ville inte köra från början, men övertalades av far. Så, med sega ben, kass motivation och en Michelle Lauge som öppnade stenhårt (vilket jag inte alls var beredd på) så vart klungan utspridd redan i första kurvan, jaga jaga jaga i två varv och lade mig högt upp, när det sedan kördes på lite igen så fick jag snällt säga hejdå till klungan och hamnade i en grupp bakom på 4 pers. Ville bara att varven skulle ta slut, och när jag tyckte att det var tråkigt nog och ville att de skulle ringa för sista varvet så såg jag till min stora besvikelse att det var 7 varv kvar. Vann klungspurten ganska lätt sen, då jag var beredd på att Alexandra skulle försöka attackera på sista rakan, så jag vart på det direkt. Slutade 3a och resultatet blev lustigt nog exakt detsamma som förra året; Sara 1a, Camilla 2a och jag 3a. Fick i alla fall totalt under helgen ihop pengar som motsvarar 3h BikBok-lön på totalt 2h cykel. Alltid något.




Elisedal 2009


Elisedal 2008.
(Ser en tydlig trend på att mina cykelbyxor blir kortare och kortare för vart år...)


Motivationstung helg!

I helgen var det två lopp på kalendern - Linjelopp i Hököpinge och GP i Elisedal.
Motivationen var i botten efter en riktigt grymt tung vecka efter U6. Var precis som om all syra jag borde ha haft lite varje dag under U6, slog ned som en bomb under första passet i tisdags. Har bubblat av syra i benen vid minsta fartökning.

I fredagskväll öste regnet ner och jag sa att om det regnade på morgonen i lördags så skulle jag inte köra. Vaknade 05.20 och kollade ut - asfalten torr. CRAP!! Upp, byta om, koka gröt, äta, packa in cykeln i bilen som vi inte ens kollat över då jag var så inställd på att inte köra. När vi stod på startlinjen (för övrigt tillsammans med Herrar Sport, Dam Juniorer och P15-16 (som liksom var inkastade i sportklassen) ) kastade jag av mig cykelglasögonen då jag tänkte "Äsch.. hur mycket kan det börja regna egentligen"... Fel ordval! Typ 5 kilometer efter att vi kört så öser regnet ner och jag undrade tyst för mig själv varför detta inte hade kunnat ske kl 05.20 imorse istället. Svårt att se i regnet när linserna blir torra av allt vatten och det svider som om man fått 1 hel schampooflaska hälld i ögonen. Sista varvet blev det en jättesmäll, runt 15 pers som lade sig, men bara en damcyklist iaf! Jag lyckades verkligen precis hålla mig undan, glad för det! Lade mig långt fram och spurten började trissas upp runt 2 km innan mål, gick snabbare och snabbare och jag såg ingen damcyklist runt om mig. Fram till 15-10 meter kvar så hade jag segern i handen då en sportnisse vinglar till med cykeln och jag får bromsa till lite lätt, då susar Anna precis förbi mig på höger sida och jag fick se mig slagen med störigt liten marginal. Förbannad precis efter då det var exakt två år sedan jag vann ett linjelopp just den dagen, på just den banan, så hade det varit grymt att vinna där nu igen!

Men, efter en stund skämdes jag nästan lite över att jag ens tänker i de banorna, då jag förra året på detta loppet fick släppa klungan efter 6 kilometer och trampa vidare 60 kilometer med en motionär - 11 min 30 sekunder efter de andra i mål. Så jag borde bara vara tyst och nöjd fastän jag inte vann. För jag har gjort enorma framsteg denna säsongen, suttit med hem nästan alla lopp, förra året så släppte jag i nästan alla lopp... Eller, undrar nästan om det inte var alla lopp!



GP.et i Elisedal får bli i en annan uppdatering ikväll, för jag insåg nu att jag har ganska bråttom om jag ska hinna käka innan jag drar till jobb.

"Jaa, jag vill gärna kolla på en Pjugått"

Haha.... När Tilisha var yngre så sade hon "PJUGÅTT" när hon skulle säga Peugot, ja, hon trodde verkligen det uttalades så.

Etapp 4, 5 & 6.

Jaa, då var det dags för den där uppdateringen!

Kan ju börja med att berätta om "incidenten" som jag lovade i onsdags... Var nämligen så att Ekedalen som vanligt blev en mycket orolig historia, alla vill vara längst fram i backen och ska tvunget fram på rakan innan utförskörningen börjar, för är man inte långt framme där så är det svårt att komma fram sen.. Tydligen smällde det rejält längre bak i klungan redan efter 5 kilometer, något som jag var lyckligt ovetandes om tills efter att vi gått i mål. Var runt 20 tjejer som gick i backen och det blev en ordentlig krasch, Kajsa åkte med huvudet ner i asfalten och slog av lite flisor på några tänder och fick en del skrubbsår här och var och hennes ena hand svullnade upp till dubbel storlek typ och fick såklart stiga av då hon inte visste hur allvarligt det var med huvudet heller... =( Malin fick också syna asfalten, något hon tyvärr också fick göra på tisdagen.. Hon smällde i ryggen och fick rejält ont, men var uppe på cykeln och körde runt hela i alla fall!

När vi skulle passera mål för sista gången så vart det min tur! Så ARG jag blev! Gick ju så himla bra uppför backen varje varv, men plötsligt på toppen så ligger det 3 tjejer på marken, jag tvärnitar men hinner inte svänga undan så plötsligt hamnade jag på Johanna och ja, jag vet faktiskt inte vad som hände. Men jag fastnade iaf med foten i Johannas framhjul och kom verkligen inte loss, hur sjukt som helst. De andra tjejerna kom iväg förutom jag och Johanna, kedjan hade åkt av och lagt sig på vevarmen, och en så simpel sak som tar 5 sekunder i vanliga fall tog ju hur lång tid som helst p.g.a allt adrenalin!!! Jag kom i vart fall i väg sen, men klungan hade hunnit segla iväg gaanska så långt, Johanna blev kvar och fick vänta på reservcykeln. Som tur var stannade det av lite i klungan efter att karavanen börjar köra om mig så jag kom ikapp igen, totalt slut dock!! Flämtade som en gris.. Tur i oturen att jag blev så trött, för när vi kom till målbacken sen så låg jag på 3e hjul när det var 500 meter kvar, men oj vad benen dog och jag fick gå ner på lilla klingan och se mig passerad av 26 personer.. Turen i oturen i detta var att ifall jag inte gått ner på lilla klingan och kört på 52 - 23 som ja gjort de andra gångerna så hade det smällt en gång till... För när jag kom i mål sen så såg vi att växelörat hade fått en rejäl smäll i vurpan och när den låg på 52-23 så åkte den in i ekrarna. Aj, aj.

Anledningen till att jag inte nämnde detta i onsdags är att jag på detta området är löjligt skrockfull och tror att om jag skriver eller pratar för mycket om det, så kommer det ske igen och ge otur också! ... Löjligt, jag vet, men vi har alla våra egenheter... =)

Resultatmässigt så behöll Madde poängtröjan, vet dock ingen riktig placering, vi andra kom in med klungan, men tappade dock 6 sekunder till de första 8 tjejerna (Madde var med i första gruppen där)!
I lagtävlingen låg vi fortf. 2a och sammanlagt låg jag kvar på 21 plats.

Nu blev det så långt, så jag ger er bara uppdatering på fortsättningen från 3e etappen.. Jag kan ju nästan skriva en hel bok om U6 så utförligt som jag beskriver...

Hem ljuva hem

Så vart man hemma igen, skönt, men jag saknar Tidaholm. Alltid lika tråkigt när veckan är slut och bilen ska packas för hemfärd.

Uppdatering kommer senare, nu är vardagen tillbaka, och med den så kommer jobb!


3 etapper klara, 3 kvar att köra.

Har varit dålig på att uppdatera nu igen... Vad händer med mina bloggsvackor egentligen?!
Men men, nu är jag här i alla fall.

Med två övertränade säsonger i ryggen och en plötslig - djup - formsvacka för bara 2 - 3 veckor sedan, som jag sedan fann vara en infektion så var det med sjukt spända nerver som jag stod på startlinjen på prologen i måndags då U6 för mig alltid är en tävling jag vill köra bra på... (Haha, lyckades inte särskilt bra 2007 och 2008...)

Startade först kl 17 så det var lång väntan och alldeles för mycket tid fanns till att spänna sig och tänka på det hela. Var nervös som jag vet inte vad. 3,2 km skulle avverkas med en 500 meter lång ,ganska så brant backe mot slutet. Rullade iväg och försökte trycka på allt (har som känt också haft grymt svårt att hitta fokus på senare da'r...) och ju närmare jag kom backen desto mer spänd blev kroppen. Men upp kom jag, flåsandes och med syra upp till öronen. Rullade iväg till bilarna efteråt och sa att om jag blev bland de 45 bästa så fick jag vara nöjd. Så det var en nöjd Tilina som såg resultatlistan och hittade mitt namn som nr. 31! Körde 31 sekunder bättre än förra året!
Madde blev 2a och Carro delad 5a och vi ledde lagtävlingen, så det var riktigt kul!

Igår var det dags för första linjeetappen, först 15 km från Tidaholm till målet i Härja, sedan 2 varv á 31 km. D.v.s 3 ggr uppför backen. Stiger så smått redan efter kurvan, så tekniskt sett är det ca 3 km stigning, men först sista kilometern börjar det sega i benen. För mig var detta mardrömsetappen, förra året släppte jag nämligena klungan efter 10 km och bröt efter 30 km, totalt slut. Låg på lilla klingan i backen och bände som en tok, det rullade ändå knappt framåt. I år var det en annan visa. =) Gick utan problem upp bland de främsta i klungan på stora klingan och njöt av känslan att jag i år faktiskt går med huvudklungan upp, något som var totalt omöjligt för mig för bara ett år sen. =) Carro gjorde en grym attack när vi kommit ner för Hökensåsbackarna på första varvet och kommit ner till korsningen. Har inte riktigt koll på hur många som kom iväg, men någon föll iaf tillbaka till klungan igen och de som försökte sig på att gå ikapp blev snabbt inhämtade, så de blev 3 stycken där framme, en tyska, en norska och Carro. Nöjda var vi då det var folk från alla de stora lagen och vi kunde kontrollera fältet bra. Trion höll hem och Carro kom in på 3e plats, Madde fick fatt i poängtröjan och jag satt med klungan i spurten hem. I lagtävlingen sjönk vi tyvärr ner på en 2a plats, men är det många dagar kvar!

Idag var det så dags för 3e etappen, 6 x 7,5 km, ganska kort alltså, bara 45 kilometer. Men med 6 gånger i Ekedalsbacken (7 om masterstarten gills?!) så tyckte jag att det var preciiiiis lagom! Överraskade mig själv i backen då jag oftast låg riktigt högt upp, men precis ovanför backen när vi skulle passera för sista varvet så hände det dock en incident, men den nämner jag inte förrns veckan är slut då jag är extremt skrockfull. Var i alla fall med hem, långt bak i spurten då det inte fanns mycket krut kvar i benen (berättar som sagt när veckan är slut.) Madde spurtade in som 3a och behöll poängtröjan!!
Tyvärr tappade vi några sekunder i lagtävlingen, men vi ligger fortf. 2a. Har ju några riktiga tempohästar i laget så hoppas det blir ändrat efter sista etappen!

Imorrn är det dags för GP!! Ska bli grymt kul! Men det ryktas dock om stormväder - mindre kul...

Ligger nu som 21a av 66 st och 2.12 efter, och för många är det säkert inget att hurra för, och skulle jag inte haft säsong 2007 och 2008 i ryggen så skulle jag säkert heller inte tyckt det är något att hurra för. Men jag kikade nyss på resultaten från förra året, och efter etapp 3 förra året så låg jag 53a av 58a, 45 minuter efter. Så för mig är detta ett stort framsteg och det är kul att se hur annorlunda det kan bli med annan träning.

Jag njuter av dagarna här uppe och har grymt kul med laget på tävlingarna, ni är guld värda allihop =)

Hawaii & Los Angeles

JAAAA!!! Vi gjorde det, äntligen. Var inne i Lund i lördagsförmiddags på resebyrån innan vi skulle till U6, och väl där så bestämde vi oss för att nu gör vi det, nu köper vi resan! Tror inte riktigt att jag fattat det än, att om 2,5 månad så är jag och Tilisha på självaste Hawaii, helt själva, bara hon och jag. Blir underbart!

Det bästa sen är att vi åker vidare till Los Angeles där både Cerdic (!!!) och Tina möter upp oss för två underbara veckor. =)

Vill att september ska komma nu!!

För varmt.

Eller nej, faktiskt underbart att cykla i sånt här väder, 28 grader i skuggan, närmare 40 i solen med andra ord. Ville ut och cykla redan 09 imorse, men pappa säger att jag måste vänta till efter 18 då det blivit lite svalare... Kan väl vara en bra idé det också antar jag...

Nu ska jag packa inför U6!


RSS 2.0