Tilina

Ja.. förra veckan var det då dags för Prologo Damecup på Jylland - Silkeborg, Viborg och Hammel, närmare bestämt. Drog iväg på fredagkväll och anlände till Motel Viborg vid 23 tiden, tur nog var starten först vid 11.51 dagen efter...

Väldigt, väldigt varm dag med stekande sol, och ett linjelopp väntade på 105 kilometer med - vad jag trodde - en backe. Men det visade sig att jag mindes heeelt fel. Det var 3 backar på banan. Målet var att komma med feltet hem då jag förra året blev avhängd första gången i 3e backen men kom ikapp igen, för att sedan upprepa historien på andra varvet för att till slut bli avhängd på toppen igen den 3e gången, fast med skillnaden att jag aldrig kom ikapp klungan. Istället rullade jag i mål med Heidi och Henriette F. Men i år!! I år var det en annan historia.

Loppet började direkt med småattacker, men då jag inte visste vart jag stod riktigt så hade vi bestämt på förhand att jag inte skulle ge mig ut på några utflykter. Satt med fint i backarna, lite slitigt på toppen, men inget överdrivet. På andra varvet i kantvinden så vart det en krasch, jag var sista tjejen som inte åkte i asfalten, utan istället fick jag ett sånt otroligt slag på cykeln och slungades från vänsterkanten ut till högerkanten och tillbaka till mitten av vägbanan. Någonstans under detta slaget så åkte båda fötterna ut och sadelspetsen dunkade mig hårt i ryggen och jag satte mig på ramen med båda fötterna i marken - kunde inte bromsa då jag hade noll kontroll på cykeln och gled på klossarna tills jag stod helt still och skulle då meka på kedjan som lagt sig på vevarmen. Och allt jag kunde tänka på under allt det här var "Inte igen, inte igen, inte igen. Håll dig på fötterna." Det hela måste sett extremt roligt ut egentligen. Men det var inte så kul att se klungan en bra bit därfram. Jaga, jaga, jaga. Kom ikapp en bit innan backen och knixade mig fram i klungan. Och tur var väl det, för nårra rader bakom i backen sen så hördes det en stor smäll och plötsligt var klungan delad i två. Himla trist med så mycket vurpor och Linnea och Emma Karlsson fick åka till sjukhuset för att få mitella och gips på sig. 

Sista rakan inför spurten sen så klantade jag till det helt och jag rullade till slut in på en total 22a plats. Missnöjd, men nöjd ändå. Madde vann med en marginal på 8 sekunder - grymt!!! Och Stenerhag blev 2a före Maria Grandt.

Nu blev det så himla långt, så nu känner jag att jag måste äta lite.

För två veckor sedan var jag iväg i 4 dagar för att köra två race i Båberga och två i Götene.

Min ljumske svullnade upp ordentligt under måndagen, precis som den gjorde på Mallorca, men skillnaden den här gången var att jag hade inte tränat extremt hårt, så jag visste inte vad det berodde på. Men efter lite rådgivning hos läkare så bestämde vi oss för att köra och så fick det bryta ut om det ville.

I Båberga på torsdagen var det bara 6 grader och min kropp fungerade inte alls särskilt väl, fick tacka för mig i backen på sista varvet. Men jag fick trevligt sällskap av Malin och vi rullade i mål tillsammans.

På fredagen var det dags för tempolopp över 30 kilometer. Spännande då vi så sällan kör tempolopp över den distansen och dne här gången var det 9 månader sedan sist. Gårdagens resultatlista var omvänd och användes som startlista. Jag började extremt segt och det tog runt 6 kilometer tills jag kom igång ordentligt, men körde ändå inte så bra som jag hoppats på. Men insatsen fick räknas som godkänd, slutade på en 8e plats.

Med tanke på ljumsken så hade jag lite snack med Klas så bestämde vi oss för att jag skulle satsa allt på GP.et på lördagen och se hur kroppen var till söndagens Kinnekulle. Sagt och gjort.

Regnet droppade ner på oss innan starten på GP.et och det var blöta vägar som skulle köras på. Jag kände mig sjukt pepp och benen kändes fantastiska. Kom iväg 7 personer på ett tidspunkt, tyvärr splittrades den gruppen i två sedan och Johanna och jag hamnade i 4 mannagruppen där bak som blev uppåkt av klungan. Vi båda ville samma sak och vi körde på därframme och jag hoppades på att pärlhalsbandet som blev i kurvorna snart skulle spricka av så vi blev få kvar. När jag var framme och körde på så plötsligt i S-kurvan till mål med 5 varv kvar så släppte mitt bakhjul. Minns inget särskilt då det gick så snabbt och allt jag ville var att komma upp på cykeln igen. Jagade i två varv och höll samma avstånd till klungan ungefär men sen började det göra ont och jag gav upp och rullade i mål långt efter. Sjukt besviken och ledsen då allt fungerade för mig den dagen, och ljumsken var bra igen. Klarade mig väldigt lindrigt undan med tanke på att det gick rätt fort ändå, och jag är fortfarande tacksam för att jag hade armvärmare på mig då jag kasade på underarmen och armvärmaren är helt uppsliten.. :)

Höften/låret svullnade upp något fruktansvärt under kvällen, men vi fixade cykeln som hade fått sig lite smällar - främst på växelörat - fall i fall jag trots allt skulle köra Kinnekulle dagen efter.

Men på söndagsmorgon så provade jag att cykla lite och det spände och drog och höften gjorde ont, så vi begav oss istället hemåt. Skrapad och ledsen. Men fortfarande tacksam för armvärmarna. ;)

Nu bär det av till Danmark, lite såhär i sista minuten som vi drar iväg idag, vart egentligen planerat till imorrn. Men så kan det ju gå ibland. Lite sent på det också då cyklarna har jäklats med oss idag, men startar som tur är inte förrns vid 12-tiden imorgon.

Hörs på måndag igen.

Den här helgen fick bli en tävlingsfri helg för mig - och så här i efterhand är jag glad för det då det tydligen var regn, regn, regn och ruskigt kallt uppe i Kristianstad.. :)

Istället så kom Katrine ner till mig i fredagskväll och på lördagen stack vi ut på ett lätt pass med tre av mina syskonbarn. Trots konstant duggregn och inte mer än 7 grader så höll alla humöret uppe :) När vi var klara sen så var det dags för Katrine att uppleva en äkta Bonnamarknad på Staffanstorps vis.. Haha :) Jag vet inte med henne, men JAG hade sjukt kul i alla fall. :) Dagen avslutades med två nya fantastiska avsnitt av Vampire Diaries.

På söndagen var det hårdare träning som gällde - vi körde pace ut till Stenberget där barnen hoppade ur bilen och så körde vi tillsammans upp och ned för Slimming två gånger innan vi körde pace hem igen. Uh.. Backen kändes längre än vanligt den här helgen... Efter träningen var det dags att se när min Far fick sitt stipendie utdelat och sen var det dags för massvis med karusellåkning! Varken Tilisha eller jag har någonsin åkt så mycket karusell på bonnamarknaden förut. Men det var ruskigt kul!!

Så var sista etappen kommen, lite bättre väder - ränderna hann infinna sig i alla fall - men fortfarande kallt.

Även idag skulle vi starta med H-jun och vi hade 100.8 km framför oss och totalt 8 varv. De första 3-4 varven gick OK, tillräckligt fort för att det skulle droppa av några tjejer iaf. Men sen blev vi "stoppade" - dvs att kommisariebilen körde förbi och vi fick ligga bakom den och rulla i löjligt lång tid för att först H-elit och sen även H-senior skulle passera oss. Och detta utan att ha uppsikt bakåt på de som fått släppa fältet, så de tjejer som fått släppa kom ikapp igen två gånger. Var inte alls nöjd med hur de skötte dessa förbipasseringar.. Efter att vi blivit stoppade så kom farten aldrig riktigt igång igen och sista halvan av loppet blev en relativt långsam historia.

I spurten sen blev jag 3a så jag behöll min 4e plats totalt vilket jag var mycket nöjd med, och Carro slutade på 3e plats, så det var kul!

Ja, nu vart det ett tag sen jag skrev här.. igen.. Ni får stå ut med min dåliga vana jag lagt till med.. :)

Efter tempoloppet låg jag som sagt 10a i sammandraget och som känt så har jag fått en liten kärlek till GP-lopp på senaste, så jag var taggad till tusen! Speciellt då Hammarö är en tävling för mig som verkligen är ett lopp som visar min utveckling på ett bra och tydligt sätt.

2008 körde jag Hammarö för första gången och blev då bland de allra sista på prologen - kanske till och med sist...? På tempot fick jag stryk av både den ena och den andra. På GP.t sen så satt jag fruktansvärt bra med - i ungefär 1 kilometer... Sen blev jag varvad. På linjet åkte jag av efter 6 kilomter och bröt efter 11. Hipp hipp hurray.

2009 vart det fortfarande segt och jobbigt på både prologen och tempot - blev 4e sist på tempot vet jag. Men GP.et gick förvånansvärt bra och jag satt med killarna hem, detta gjorde jag även på linjet. Ett enormt framsteg med tanke på 2008.

Men åter till saken. Kl 17.15 gick starten på GP:et och ungefär en 20 minuter innan så började regnet så smått att droppa ner för att senare ösa ner, och eftersom det inte var mer än runt 8 plusgrader så vart det återigen riktigt kallt!! Full fart direkt från start av killarna och när jag vände mig om efter 2-3 varv så var vi bara 5 tjejer kvar i klungan. Bara det kändes lite som en seger! För två år sen var jag en av de 5 första som var avhängd liksom. Jag klantade till det för mig själv innan upploppet och kom sist av absolut alla in genom kurvan, trots det så förlorade jag 3e platsen med irriterande marginal. Linnea vann före Edit, Hanna, mig och Carro. Glad, lite missnöjd men ändå väldigt nöjd och plaskblöt körde vi hemåt för att ladda för 101 kilometer linje dagen efter och med förhoppningar om bättre väder.

Ja, i lördags var det då dags för 11 kilometer tempo - en rolig rundbana! Kallt idag igen, men var taggad, för första gången på länge, inför ett tempo. Målet var att köra upp närmast startande framför mig (30 sek mellan varje) samt att vara bland de 10 främsta. I mål var jag 4,1 sekunder från att ha kört upp den framför mig och jag hamnade även på 10e plats i listan, så det fick vara ett godkänt lopp, och för första gången på evigheter så kändes det som om jag fick flyt i min körning och att fokuset var lite mer närvarande än annars! Klättrade upp och lade mig på 10e plats i sammandraget inför kvällens GP-lopp tillsammans med Herr Juniorerna.

Jag är så seg på att skriva här, har inte riktigt lust eller motivation till det här just nu, så jag delar helt enkelt in det hela i småbitar, annars får jag väl aldrig skrivit här.

I alla fall - I fredags var det som sagt dags för prologen på Hammarö 3 dagars, ganska tufft ändå med tanke på att det blev sida-mot ganska stora bitar av den lilla vägen. Inte särskilt varmt heller, runt 10 grader skulle jag gissa på! Men jag hamnade på en 12 plats, vilket var OK med tanke på hur jag har det med prologer. Och avståndet till de andra tjejerna var lite mindre än vad det varit föregående år, så jag behöll huvudet högt och laddade om till tempot på lördagsmorgon!