Vi ses på andra sidan.
I onsdags fick jag ett samtal om att det nu bara var timmar kvar, på natten sedan så ringde de och sa att han nu fått frid. Min vän Tage, en fantastisk människa som haft så otroligt stor inverkan i så många människors liv förlorade till slut kampen mot cancern. Det gör otroligt ont i mig när jag först nu, en vecka senare, börjar förstå att han faktiskt inte kommer tillbaka. Han kommer aldrig mer stå på där på banan och njuta, köra i bilen bakom mig uppför bergen på Mallorca eller ta en 43 tillsammans med mig framför solnedgången på hotel Horizonte. Vi kommer aldrig mer få skapa nya minnen tillsammans. Men jag är otroligt glad för tiden jag fick med Tage, och jag tycker det är fantastiskt vilken vänskap vi kunde bygga upp trots att han nu var 64 år gammal, och jag 21.
Han har gjort så otroligt mycket för damcyklingen i Danmark, och nu har en av de starkaste eldsjälarna sagt farväl. Det låter som en kliché, men mitt liv hade bokstavligt talat inte sett ut som det gör idag, om det inte vore för Tage. Det är otroligt hur många dörrar en person kan öppna för en annan. Jag är tacksam för allt du gjort för mig Tage, och allt du gett mig. Och jag kan bara hoppas att jag gav lika mycket tillbaka.
Du kommer för alltid att vara saknad. Vi ses på andra sidan en dag.
Life is a rollercoaster
Gud ja.. det går uppochned, uppochned och sen lite nedochupp. Sista veckan har jag inte varit särsilt kontaktbar, för jag har verkligen inte orkat. Jag har sysselsatt mig med så mycket som möjligt och haft Sara, Tina och Morten runt mig mesta delen av tiden. För det är när jag är ensam som tankarna och tårarna kommer.
Lever hösten :)
Som jag skrev i förra inlägget - så lever jag nu äntligen hösten. Har alla år snackat om att NU, nu är det höst. Nu gör vi det mesta ut av den. Men nej.. ingenting har hänt. Men med Tina och Sara hemma så ser vi verkligen till att göra det mesta utav det mesta, och jag älskar det. Fullkomligt älskar det. Ibland kryper samvetet ikapp en, då "att leva hösten" kanske inte alltid är det mest optimala för träningen som skall äga rum dagen efter... Men jag tror verkligen på att om man mår bra i sinne och själ, så blir det bra ändå. Och just nu mår jag väldigt bra. Helgen som vart var mysig även den - utgång i fredags, filmmys i lördags och i söndags var det familjemiddagsmys och Morten var över på besök för första gången. Träning och jobb kläms givetvis in emellan i allt också. I like it.
Helgen som kommer så väntar Köpenhamn på fredag, Niclas utställning i Västra Hamnen på lördag samt Lucia Movie Night på söndag - måndag. Mys mys mys.
Tyvärr så har inte kameran följt med särskilt mycket undet höstens bravader...
Och just det! ... Ser ut som att Gran Canaria väntar på Sara och mig i januari.... ;) Hoppas!
Too much is happening...
Innan vart jag dålig på att blogga för att det hände för lite - nu händer det allt för mycket! Tokmycket.
Sara är kvar nere i Skåne, till allas stora glädje! Vi tränar, myser och lever hösten. :) Men kylan har kommit till Skåne också, och snön med den, så det har inte blivit någon cykling utomhus på två veckor nu. Tråkigt, men vi har våra TC's i källaren som tur är och gymmet. Och framför allt Ballerup!
På tal om Ballerup så körde vi en så grymt brutal träning igår - gårdagens lunch var uppe och vände i halsen igen inför de sista två intervallerna och en var till och med tvungen att gå och kasta upp mellan våra set. Så idag värker kroppen sådär härligt och det tar faktiskt emot lite att gå till gymmet... Men det ska ju göras. Fast jag sov otroligt gott inatt i alla fall - längesedan.
