Prologo Damecup
Ja.. förra veckan var det då dags för Prologo Damecup på Jylland - Silkeborg, Viborg och Hammel, närmare bestämt. Drog iväg på fredagkväll och anlände till Motel Viborg vid 23 tiden, tur nog var starten först vid 11.51 dagen efter...
Väldigt, väldigt varm dag med stekande sol, och ett linjelopp väntade på 105 kilometer med - vad jag trodde - en backe. Men det visade sig att jag mindes heeelt fel. Det var 3 backar på banan. Målet var att komma med feltet hem då jag förra året blev avhängd första gången i 3e backen men kom ikapp igen, för att sedan upprepa historien på andra varvet för att till slut bli avhängd på toppen igen den 3e gången, fast med skillnaden att jag aldrig kom ikapp klungan. Istället rullade jag i mål med Heidi och Henriette F. Men i år!! I år var det en annan historia.
Loppet började direkt med småattacker, men då jag inte visste vart jag stod riktigt så hade vi bestämt på förhand att jag inte skulle ge mig ut på några utflykter. Satt med fint i backarna, lite slitigt på toppen, men inget överdrivet. På andra varvet i kantvinden så vart det en krasch, jag var sista tjejen som inte åkte i asfalten, utan istället fick jag ett sånt otroligt slag på cykeln och slungades från vänsterkanten ut till högerkanten och tillbaka till mitten av vägbanan. Någonstans under detta slaget så åkte båda fötterna ut och sadelspetsen dunkade mig hårt i ryggen och jag satte mig på ramen med båda fötterna i marken - kunde inte bromsa då jag hade noll kontroll på cykeln och gled på klossarna tills jag stod helt still och skulle då meka på kedjan som lagt sig på vevarmen. Och allt jag kunde tänka på under allt det här var "Inte igen, inte igen, inte igen. Håll dig på fötterna." Det hela måste sett extremt roligt ut egentligen. Men det var inte så kul att se klungan en bra bit därfram. Jaga, jaga, jaga. Kom ikapp en bit innan backen och knixade mig fram i klungan. Och tur var väl det, för nårra rader bakom i backen sen så hördes det en stor smäll och plötsligt var klungan delad i två. Himla trist med så mycket vurpor och Linnea och Emma Karlsson fick åka till sjukhuset för att få mitella och gips på sig.
Sista rakan inför spurten sen så klantade jag till det helt och jag rullade till slut in på en total 22a plats. Missnöjd, men nöjd ändå. Madde vann med en marginal på 8 sekunder - grymt!!! Och Stenerhag blev 2a före Maria Grandt.
Nu blev det så himla långt, så nu känner jag att jag måste äta lite.
Väldigt, väldigt varm dag med stekande sol, och ett linjelopp väntade på 105 kilometer med - vad jag trodde - en backe. Men det visade sig att jag mindes heeelt fel. Det var 3 backar på banan. Målet var att komma med feltet hem då jag förra året blev avhängd första gången i 3e backen men kom ikapp igen, för att sedan upprepa historien på andra varvet för att till slut bli avhängd på toppen igen den 3e gången, fast med skillnaden att jag aldrig kom ikapp klungan. Istället rullade jag i mål med Heidi och Henriette F. Men i år!! I år var det en annan historia.
Loppet började direkt med småattacker, men då jag inte visste vart jag stod riktigt så hade vi bestämt på förhand att jag inte skulle ge mig ut på några utflykter. Satt med fint i backarna, lite slitigt på toppen, men inget överdrivet. På andra varvet i kantvinden så vart det en krasch, jag var sista tjejen som inte åkte i asfalten, utan istället fick jag ett sånt otroligt slag på cykeln och slungades från vänsterkanten ut till högerkanten och tillbaka till mitten av vägbanan. Någonstans under detta slaget så åkte båda fötterna ut och sadelspetsen dunkade mig hårt i ryggen och jag satte mig på ramen med båda fötterna i marken - kunde inte bromsa då jag hade noll kontroll på cykeln och gled på klossarna tills jag stod helt still och skulle då meka på kedjan som lagt sig på vevarmen. Och allt jag kunde tänka på under allt det här var "Inte igen, inte igen, inte igen. Håll dig på fötterna." Det hela måste sett extremt roligt ut egentligen. Men det var inte så kul att se klungan en bra bit därfram. Jaga, jaga, jaga. Kom ikapp en bit innan backen och knixade mig fram i klungan. Och tur var väl det, för nårra rader bakom i backen sen så hördes det en stor smäll och plötsligt var klungan delad i två. Himla trist med så mycket vurpor och Linnea och Emma Karlsson fick åka till sjukhuset för att få mitella och gips på sig.
Sista rakan inför spurten sen så klantade jag till det helt och jag rullade till slut in på en total 22a plats. Missnöjd, men nöjd ändå. Madde vann med en marginal på 8 sekunder - grymt!!! Och Stenerhag blev 2a före Maria Grandt.
Nu blev det så himla långt, så nu känner jag att jag måste äta lite.
Kommentarer
Trackback
