Etapp 4, 5 & 6.
Jaa, då var det dags för den där uppdateringen!
Kan ju börja med att berätta om "incidenten" som jag lovade i onsdags... Var nämligen så att Ekedalen som vanligt blev en mycket orolig historia, alla vill vara längst fram i backen och ska tvunget fram på rakan innan utförskörningen börjar, för är man inte långt framme där så är det svårt att komma fram sen.. Tydligen smällde det rejält längre bak i klungan redan efter 5 kilometer, något som jag var lyckligt ovetandes om tills efter att vi gått i mål. Var runt 20 tjejer som gick i backen och det blev en ordentlig krasch, Kajsa åkte med huvudet ner i asfalten och slog av lite flisor på några tänder och fick en del skrubbsår här och var och hennes ena hand svullnade upp till dubbel storlek typ och fick såklart stiga av då hon inte visste hur allvarligt det var med huvudet heller... =( Malin fick också syna asfalten, något hon tyvärr också fick göra på tisdagen.. Hon smällde i ryggen och fick rejält ont, men var uppe på cykeln och körde runt hela i alla fall!
När vi skulle passera mål för sista gången så vart det min tur! Så ARG jag blev! Gick ju så himla bra uppför backen varje varv, men plötsligt på toppen så ligger det 3 tjejer på marken, jag tvärnitar men hinner inte svänga undan så plötsligt hamnade jag på Johanna och ja, jag vet faktiskt inte vad som hände. Men jag fastnade iaf med foten i Johannas framhjul och kom verkligen inte loss, hur sjukt som helst. De andra tjejerna kom iväg förutom jag och Johanna, kedjan hade åkt av och lagt sig på vevarmen, och en så simpel sak som tar 5 sekunder i vanliga fall tog ju hur lång tid som helst p.g.a allt adrenalin!!! Jag kom i vart fall i väg sen, men klungan hade hunnit segla iväg gaanska så långt, Johanna blev kvar och fick vänta på reservcykeln. Som tur var stannade det av lite i klungan efter att karavanen börjar köra om mig så jag kom ikapp igen, totalt slut dock!! Flämtade som en gris.. Tur i oturen att jag blev så trött, för när vi kom till målbacken sen så låg jag på 3e hjul när det var 500 meter kvar, men oj vad benen dog och jag fick gå ner på lilla klingan och se mig passerad av 26 personer.. Turen i oturen i detta var att ifall jag inte gått ner på lilla klingan och kört på 52 - 23 som ja gjort de andra gångerna så hade det smällt en gång till... För när jag kom i mål sen så såg vi att växelörat hade fått en rejäl smäll i vurpan och när den låg på 52-23 så åkte den in i ekrarna. Aj, aj.
Anledningen till att jag inte nämnde detta i onsdags är att jag på detta området är löjligt skrockfull och tror att om jag skriver eller pratar för mycket om det, så kommer det ske igen och ge otur också! ... Löjligt, jag vet, men vi har alla våra egenheter... =)
Resultatmässigt så behöll Madde poängtröjan, vet dock ingen riktig placering, vi andra kom in med klungan, men tappade dock 6 sekunder till de första 8 tjejerna (Madde var med i första gruppen där)!
I lagtävlingen låg vi fortf. 2a och sammanlagt låg jag kvar på 21 plats.
Nu blev det så långt, så jag ger er bara uppdatering på fortsättningen från 3e etappen.. Jag kan ju nästan skriva en hel bok om U6 så utförligt som jag beskriver...
Kan ju börja med att berätta om "incidenten" som jag lovade i onsdags... Var nämligen så att Ekedalen som vanligt blev en mycket orolig historia, alla vill vara längst fram i backen och ska tvunget fram på rakan innan utförskörningen börjar, för är man inte långt framme där så är det svårt att komma fram sen.. Tydligen smällde det rejält längre bak i klungan redan efter 5 kilometer, något som jag var lyckligt ovetandes om tills efter att vi gått i mål. Var runt 20 tjejer som gick i backen och det blev en ordentlig krasch, Kajsa åkte med huvudet ner i asfalten och slog av lite flisor på några tänder och fick en del skrubbsår här och var och hennes ena hand svullnade upp till dubbel storlek typ och fick såklart stiga av då hon inte visste hur allvarligt det var med huvudet heller... =( Malin fick också syna asfalten, något hon tyvärr också fick göra på tisdagen.. Hon smällde i ryggen och fick rejält ont, men var uppe på cykeln och körde runt hela i alla fall!
När vi skulle passera mål för sista gången så vart det min tur! Så ARG jag blev! Gick ju så himla bra uppför backen varje varv, men plötsligt på toppen så ligger det 3 tjejer på marken, jag tvärnitar men hinner inte svänga undan så plötsligt hamnade jag på Johanna och ja, jag vet faktiskt inte vad som hände. Men jag fastnade iaf med foten i Johannas framhjul och kom verkligen inte loss, hur sjukt som helst. De andra tjejerna kom iväg förutom jag och Johanna, kedjan hade åkt av och lagt sig på vevarmen, och en så simpel sak som tar 5 sekunder i vanliga fall tog ju hur lång tid som helst p.g.a allt adrenalin!!! Jag kom i vart fall i väg sen, men klungan hade hunnit segla iväg gaanska så långt, Johanna blev kvar och fick vänta på reservcykeln. Som tur var stannade det av lite i klungan efter att karavanen börjar köra om mig så jag kom ikapp igen, totalt slut dock!! Flämtade som en gris.. Tur i oturen att jag blev så trött, för när vi kom till målbacken sen så låg jag på 3e hjul när det var 500 meter kvar, men oj vad benen dog och jag fick gå ner på lilla klingan och se mig passerad av 26 personer.. Turen i oturen i detta var att ifall jag inte gått ner på lilla klingan och kört på 52 - 23 som ja gjort de andra gångerna så hade det smällt en gång till... För när jag kom i mål sen så såg vi att växelörat hade fått en rejäl smäll i vurpan och när den låg på 52-23 så åkte den in i ekrarna. Aj, aj.
Anledningen till att jag inte nämnde detta i onsdags är att jag på detta området är löjligt skrockfull och tror att om jag skriver eller pratar för mycket om det, så kommer det ske igen och ge otur också! ... Löjligt, jag vet, men vi har alla våra egenheter... =)
Resultatmässigt så behöll Madde poängtröjan, vet dock ingen riktig placering, vi andra kom in med klungan, men tappade dock 6 sekunder till de första 8 tjejerna (Madde var med i första gruppen där)!
I lagtävlingen låg vi fortf. 2a och sammanlagt låg jag kvar på 21 plats.
Nu blev det så långt, så jag ger er bara uppdatering på fortsättningen från 3e etappen.. Jag kan ju nästan skriva en hel bok om U6 så utförligt som jag beskriver...
Kommentarer
Trackback
