Tilina

Har funderat mycket över mitt katastrofala tempolopp och försökt förstå varför min kropp svikit mig den senaste månaden, och svaret är egentligen väldigt enkelt - jag är för ostabil. Efter 2 helvetes år med fel träning så handlade vinterträningen 08/09 i huvudsak om att jag skulle tycka det var kul igen, då jag funderade på att lägga cykeln på hyllan igen. Alltså inte mycket hårdträning.

Denna vintern var jag för klen för att kunna lassa på hur mycket träning som helst, och när man inte har riktig grundträning så är man som en levande bergochdalbana. Det är bara så himla trist att min dal kommer när de största loppen också kommer. Men jag har börjat sluta tycka att onsdagen var pinsam och acceptera den. Jag kan ändå inte ändra på den.

Tar linjet för vad det är imorgon, och mitt mål med dagen är att ta mig runt. Har aldrig tävlat mer än 11 mil förut, imorgon är det 13,8 som står på schemat samt 4 gånger uppför Gesunda. När min kropp dessutom inte är med mig så känns det som att det vore orättvist att begära mer.

Är lite småfebrig just i detta nu - svårt att säga om det är något eller om det bara är nerverna. Det vore ju inte första gången isåfall - ett år under U6 hade jag lite feber varje morgon, skakade ju nästan av nervositet. Märkligt hur kroppen fungerar. Ska iaf i säng nu. Midsommarafton får firas imorgon istället!

Men Glad Midsommar på er allihop. :)