Tilina

Vaknade upp snorig idag, har varit lite hängig sedan i slutet av förra veckan.. Tänkte inte så mycket på det och körde ut lite lätt för en stund sen, verkligen inte alls hårt, men kom hem och var totalt blodsprängd i ögonen, så som jag brukar se ut när jag kört ett riktigt hårt intervallpass ungefär. Så nu blir det ingen gympa för mig på gymmet ikväll. =( Känns trist, men bättre att kanske vara hemma hela kvällen och dricka te och äta skorpor.

Har haft så kul hela veckan, sedan jag åkte till Tilisha i söndags.. Jag åkte ju därifrån i tisdagsmorse, och hon kom hit i tisdagskväll så har snart varit tillsammans i en vecka, och jag har kommit på hur mycket jag saknar att bo med henne. Vi har mest varit som två små pojkar hela veckan, slåss mest hela tiden och är allmänt högljudda och har skrattat så mycket varje dag så jag fått ont i magen. Igår slogs och sprang vi runt lite på AG.s.. Våra små "bråk" ligger mest på en "Mamma.. hon tittar på mig!"-nivå. Men så ska man vara ibland också, barnasinnet skall leva kvar. Innan idag då vi båda stoppade godis i näsan så tittade mamma storögt och förskräckt och frågade högt och allvarligt fall vi verkligen kunde vara hennes barn?? =)

Mogna som få...

Idag har varit en heldag på jobb, så fick ta min lediga dag idag, så blir träning imorgon istället. Ska ta en sväng till gymmet för att vänja kroppen lite innan vinterträningen drar igång ordentligt, då det är 4 månader sedan sista gymbesöket så känns det som om jag behöver mjukas upp lite, sakta men säkert. =)

Med två kilometer kvar hem så kände jag hur det plötsligt började kännas konstigt i bakhjulet, lite läskigt sådär då det ändå gick i 55 km/h.. EN TILL! Inom 3 dagar har jag nu fått två punkteringar, 5e någonsin, jag känner att det är någon däruppe som jäklas med mig bara för att jag i lördags sa så stolt att nu är det ett år sedan jag punkterade sist....

Snart är säsongen slut. Känns konstigt, så tidigt liksom?

I helgen som gick avverkades Svanesunds 3-dagars, vilket ju i år blev hemmatävling för min del. =) Tuffa banor, speciellt mentalt för min del, då min kropp stenvägrar så fort jag ser en backe. (Ja, nästan så illa är det faktiskt.) Men det gick OK, inte mer än så, bara OK. Sista dagen, på söndagen, så skulle vi avverka 72 kilometer, d.v.s fyra varv med en 1,2km lång seg backe som skulle passeras, just det, fyra gånger. Första gången upp så fick jag ge mig sista 50 metrarna, jagade sedan en stund själv då jag sedan såg Malin bakom mig, väntade in henne och fick ihop ett bra samarbete och kom - efter ett halvt varvs jagande - till slut ikapp klungan, med något ömmande ben för min del iaf!! Vi lade oss direkt i toppen av fältet då vi visste om att andra gången i backen skulle bli minst lika jobbig som den första. =p Det flöt på ganska bra, och jag satt med uppför backen även 3e gången, när det sedan var 3 kilometer kvar till sista varvning så fick jag tyvärr ge mig då någon från Alriksson (tror jag?) satte upp tempot lite. Fick köra de sista 21 kilometrarna själv, med riktiga stockar till ben! Sista gången uppför backen var ren tortyr. Madde blev 3a sammanlagt och Sara vann damjuniorklassen sammanlagt! =)

Trots inga lysande resultat, så kan jag ändå hitta saker från nästan alla etapperna som jag är nöjd med, vilket känns bra.
 
Nu vet jag inte riktigt hur resten av min säsong ser ut än, allt känns väldigt luddigt. Jag står över kortbane-SM iår i alla fall (faktiskt inte kört ett enda, tidigare år så har det varit hälsan som stoppat mig), då jag anser att 140 kilometer är aningen för långt att köra, för att tävla i cirka 1h tid. Men jag hoppas att resten av laget kör grymt, tror ni kan ställa till med en del. =)