Västboloppet

Jaa, det blev som befarat en blöt historia. Klockan ringde 05.15 och det var bara att stiga upp och vara glad... Regnet öste ner och starten gick kl 08, kändes bra mycket bättre än i lördags under GP.et, men fortf. sega ben så några attacker själv blev det inte, men jag vart med och hjälpte till med att hämta in oönskade attacker ganska så mycket. Ute på 3e varvet tror jag det var, så fick Madde punktering. Eftersom det inte var service och vi inte hade någon radiokommunikation så visste vi inte alls hur det såg ut där bak för henne, om hon var på väg upp eller hade stigit av. Ut på sista varvet och målpasseringen så gick jag in i backen efter Sara och släppte efter lite fint så hon fick en lucka, men när vi vart över första knycken så drog dock Monica ihop det igen. Gick grymt långsamt sista varvet, och det var jag faktiskt ganska nöjd med då jag misstänkte att Madde var där bak någonstans. Gick faktiskt så långsamt så att jag en gång kollade på mätaren när jag var framme och tog en förning och det stod 24,7 km/h... Och 6-7 km innan mål kom Madde ikapp!! =) Med 1km kvar började farten trissas upp lite och när vi svängde vänster från stora vägen fick mina ben ge sig och jag rullade i mål 13 sek efter.

Missnöjd att jag inte satt med de sista 750 metrarna, men grymt nöjd med tanke på att förra året hade jag varit en av de som var 24 minuter efter i mål.

Veckan som varit har varit grymt hård träningsmässigt, och svårt att få i ihop det hela bra med sömn, mat, jobb och träning. Satt på cykeln redan kl 08.20 tre av dagarna förra veckan för att hinna med innan jag skyndade hem, åt, och stack direkt till jobb. Så därför är jag extra nöjd att jag satt med igår. Tanken är lättare träning denna veckan inför cupen den här veckan.

Det är självklart inte här jag vill vara, en som bara är nöjd att man går i mål med klungan. Men just nu får jag vara det, för i två år har det varit ett rent helvete och förra året tror jag, som jag nog skrivit tidigare, inte att jag satt med hem ett endaste lopp. Så även om inte mina framgångar denna säsong syns så mycket på pappret, så är de enorma. Och jag är glad över att ha kommit hit efter att för 10 månader sedan velat sluta cykla. =)
Skynda långsamt finns det något som heter, och det är det vi är igång med, även om det är drygt som tusan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0