Det här håller ju inte.

Nej, fy fasiken vad dålig jag har blivit på att skriva här. Så nu tar vi en snabb resumé för att sen kunna hoppa tillbaka till nutiden!

Resten av Pinsecupen gick sådär, växelörat fick sig en smäll på lördagen under "nästan-vurpan" och jag hade en jäkla tur att det small rakt av under uppvärmningen till tempoloppet och inte under linjet på måndagen.. Hade kunnat gå riktigt illa. Tempobanan var sjukt rolig, upp och ned och hit och dit, fick dock inte till en jättebra tid, men känslan var där och jag tyckte det var KUL att köra! Stenerhag vann som väntat :)

På linjet sen så fungerade inget, vurpan sen Götene satt kvar i huvudet då det ju var första gången på 4 år som det small för mig. Jag visste om att jag var tvungen att ligga långt framme i utförskörningen innan Pöt Mölle - backen om jag skulle sitta med upp. Men när det sedan började regna och tjejerna krashade första varvet utför så blev jag för första gången på väldigt länge rädd. Jag var inte alls bekväm med att köra cykellopp den dagen och jag var rädd. Så jag fegade och satt längst bak utför och var en av de allra sista tjejerna som gick igenom kurvan till backen varje gång. Jag var även den sista tjejen som fick släppa kontakten på toppen varje gång. Kom dock ikapp varje varv förutom det sista då jag hamnade 1 minut efter klungan i mål tillsammans med Margriet, Nina Schultz och Nikoline H. Frusen och fruktansvärt besviken på mig själv då jag vet att om jag inte hade fegat och om jag varit bland de 5 främsta in i backen som sista året så hade jag suttit med uppför och varit med hem. Men men, nya tag! Stenerhag och Madde slutade 1a och 2a totalt.

Efter Pinse så blev jag plötsligt väldigt trött, och psyket var inte helt med. 30 min rullande på TC dagen efter kändes som en ren evighet, tempoträningen på onsdagen gick så fruktansvärt dåligt så det nästan var skrämmande. Ändå stack jag iväg till Lolland för att tävla lördag - söndag med ett tempo och ett linje. Dåligt beslut. En av tjejerna som jag 6 dagar tidigare under Pinsecupen slog med 2,5 minut på tempot slog mig med 1,5 minut på samma distans under lördagen. Jag hade inte en suck och på vägen hem då vi hade ren medvind kunde jag bara köra i runt 40km/h. Helt förfärligt. Stack hem till vandrarhemmet och duschade, åt och vilade, och vilopulsen låg på över 60. Jahejdu. Packade väskan och drog hem, sov tidigt och sov bort mesta av söndagen.

Tog ren vila i 3 dagar för att sedan sakta rulla igång igen, har kört ut själv hela veckan och jag tror verkligen att vilan gjorde sitt, för jag har haft sån motivation denna veckan och hade jag fått så hade jag kunnat cykla hur många timmar som helst känns det som. Vädret har varit otroligt fint, trots envis och hård blåst. 3h varje dag i 3 dagar och nu i lördags och igår körde vi igång med lite fart igen. Känns skönt och bra!

Lämnade även blodprov för att se om det fattas något i kroppen, men har inte fått svar än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0