Motivationstung helg!
I helgen var det två lopp på kalendern - Linjelopp i Hököpinge och GP i Elisedal.
Motivationen var i botten efter en riktigt grymt tung vecka efter U6. Var precis som om all syra jag borde ha haft lite varje dag under U6, slog ned som en bomb under första passet i tisdags. Har bubblat av syra i benen vid minsta fartökning.
I fredagskväll öste regnet ner och jag sa att om det regnade på morgonen i lördags så skulle jag inte köra. Vaknade 05.20 och kollade ut - asfalten torr. CRAP!! Upp, byta om, koka gröt, äta, packa in cykeln i bilen som vi inte ens kollat över då jag var så inställd på att inte köra. När vi stod på startlinjen (för övrigt tillsammans med Herrar Sport, Dam Juniorer och P15-16 (som liksom var inkastade i sportklassen) ) kastade jag av mig cykelglasögonen då jag tänkte "Äsch.. hur mycket kan det börja regna egentligen"... Fel ordval! Typ 5 kilometer efter att vi kört så öser regnet ner och jag undrade tyst för mig själv varför detta inte hade kunnat ske kl 05.20 imorse istället. Svårt att se i regnet när linserna blir torra av allt vatten och det svider som om man fått 1 hel schampooflaska hälld i ögonen. Sista varvet blev det en jättesmäll, runt 15 pers som lade sig, men bara en damcyklist iaf! Jag lyckades verkligen precis hålla mig undan, glad för det! Lade mig långt fram och spurten började trissas upp runt 2 km innan mål, gick snabbare och snabbare och jag såg ingen damcyklist runt om mig. Fram till 15-10 meter kvar så hade jag segern i handen då en sportnisse vinglar till med cykeln och jag får bromsa till lite lätt, då susar Anna precis förbi mig på höger sida och jag fick se mig slagen med störigt liten marginal. Förbannad precis efter då det var exakt två år sedan jag vann ett linjelopp just den dagen, på just den banan, så hade det varit grymt att vinna där nu igen!
Men, efter en stund skämdes jag nästan lite över att jag ens tänker i de banorna, då jag förra året på detta loppet fick släppa klungan efter 6 kilometer och trampa vidare 60 kilometer med en motionär - 11 min 30 sekunder efter de andra i mål. Så jag borde bara vara tyst och nöjd fastän jag inte vann. För jag har gjort enorma framsteg denna säsongen, suttit med hem nästan alla lopp, förra året så släppte jag i nästan alla lopp... Eller, undrar nästan om det inte var alla lopp!
GP.et i Elisedal får bli i en annan uppdatering ikväll, för jag insåg nu att jag har ganska bråttom om jag ska hinna käka innan jag drar till jobb.
Motivationen var i botten efter en riktigt grymt tung vecka efter U6. Var precis som om all syra jag borde ha haft lite varje dag under U6, slog ned som en bomb under första passet i tisdags. Har bubblat av syra i benen vid minsta fartökning.
I fredagskväll öste regnet ner och jag sa att om det regnade på morgonen i lördags så skulle jag inte köra. Vaknade 05.20 och kollade ut - asfalten torr. CRAP!! Upp, byta om, koka gröt, äta, packa in cykeln i bilen som vi inte ens kollat över då jag var så inställd på att inte köra. När vi stod på startlinjen (för övrigt tillsammans med Herrar Sport, Dam Juniorer och P15-16 (som liksom var inkastade i sportklassen) ) kastade jag av mig cykelglasögonen då jag tänkte "Äsch.. hur mycket kan det börja regna egentligen"... Fel ordval! Typ 5 kilometer efter att vi kört så öser regnet ner och jag undrade tyst för mig själv varför detta inte hade kunnat ske kl 05.20 imorse istället. Svårt att se i regnet när linserna blir torra av allt vatten och det svider som om man fått 1 hel schampooflaska hälld i ögonen. Sista varvet blev det en jättesmäll, runt 15 pers som lade sig, men bara en damcyklist iaf! Jag lyckades verkligen precis hålla mig undan, glad för det! Lade mig långt fram och spurten började trissas upp runt 2 km innan mål, gick snabbare och snabbare och jag såg ingen damcyklist runt om mig. Fram till 15-10 meter kvar så hade jag segern i handen då en sportnisse vinglar till med cykeln och jag får bromsa till lite lätt, då susar Anna precis förbi mig på höger sida och jag fick se mig slagen med störigt liten marginal. Förbannad precis efter då det var exakt två år sedan jag vann ett linjelopp just den dagen, på just den banan, så hade det varit grymt att vinna där nu igen!
Men, efter en stund skämdes jag nästan lite över att jag ens tänker i de banorna, då jag förra året på detta loppet fick släppa klungan efter 6 kilometer och trampa vidare 60 kilometer med en motionär - 11 min 30 sekunder efter de andra i mål. Så jag borde bara vara tyst och nöjd fastän jag inte vann. För jag har gjort enorma framsteg denna säsongen, suttit med hem nästan alla lopp, förra året så släppte jag i nästan alla lopp... Eller, undrar nästan om det inte var alla lopp!
GP.et i Elisedal får bli i en annan uppdatering ikväll, för jag insåg nu att jag har ganska bråttom om jag ska hinna käka innan jag drar till jobb.
Kommentarer
Trackback
