Psyk - GP eller?

Vi alla har våra fix idéer...

Igår var det iaf backprolog, 1,1 km med stigning mesta delen. Placeringmässigt var jag väldigt missnöjd, men eftersom jag bara kan jämföra mig med mig själv efter mina 2 sista år så får jag vara nöjd ändå då jag körde 10 - 15 sek snabbare än förra året, och i år kunde jag gå på stora klingan hela vägen förutom de sista 100 m. Förra året kändes det som om benen skulle gå mitt av - och jag körde på lilla klingan från start.

Imorse var det dags för GP, 20 min + 2 varv. Vet inte vad jag höll på med, men ingenting stämde i alla fall. Har aldrig suttit med klungan i mål på det här loppet, och inte idag heller! Första gången på hela säsongen som den där hopplösa känslan kommit fram, den då alla passerar en och man har bara inget krut alls i benen. Fattar inte. Så jag gick i mål, sist. Så nu startar jag först av alla på tempot. Precis som förra året. Svanesund 3-dagars kanske inte är min grej? Äsch.. nästa år. ;)

Förra året var jag så värdelös så den där känslan som jag fick idag, den var liksom vardag. Den fanns bara där alltid, efter varje lopp, med undantag GP-loppet på U6. Då reagerade jag istället när den goa känslan fanns. Så att jag nu reagerar när jag den hopplösa känslan inbefinner sig är ju i och för sig bra. För den har inte funnits så många gånger i år ändå. Och någon måste ju vara sist =)

Nu ska jag snart äta igen, start om lite mer än 3h. Uuuuh.

För övrigt kom Madde 3a igår och 2a idag. Tjejen är bra, och imorrn hoppas jag på bättre psyke och bättre ben så jag kan hjälpa till lite!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0