Bättre än förväntat!?
Ja, för det kan man ju säga...
Igår var det dags för 3e deltävlingen i Svenska Cupen och vi skulle köra 40 minuter + 2 varv på en 1450 m lång bana med några grymt tekniska partier, körde bland annat upp på en cykelstig med två stycken 90graders kurvor på.
Planen igår var att jag skulle försöka ta det så lugnt som möjligt eftersom jag var som jag var med snorigheten, och plocka ned de attacker jag kunde och försöka störa eventuellt samarbete från konkurrenterna om någon av våra egna gick loss.
Men när Edit satte in första attacken efter bara 1 kilometer (Vi skulle köra 40 minuter + 2 varv, varje varv var 1450 meter) så gick jag ju såklart på. Det var precis innan vi skulle passera cykelstigs-partiet för första gången, och av naturliga skäl så blev det ju ganska utdraget där så när vi kom ut så hade vi en liten lucka hon och jag, så vi körde på, hade inte en tanke på att klungan faktiskt skulle låta oss gå iväg. Efter 1 varv eller 2 så kom Mills ikapp oss och vi körde på, men kroppen kändes sliten.
Innan målpassering någon gång så körde Mills in i Edits bakhjul och vurpade, så plötsligt var det bara Edit och jag kvar igen. Men jag fick höra i radion om att Sara kommit iväg från klungan och jagade bakom. Så jag fick chansen till att vila upp mig några varv då jag såklart inte hjälpte till med att dra upp farten något. Så när Sara kom ikapp så vart jag relativt pigg igen och vi hade 10 minuter kvar och jag började förstå att detta faktiskt kunde gå vägen?! Vi jobbade på bra tillsammans alla tre utan några större försök med att hänga av någon, tills vi gick ut på sista varvet, då attackerade Edit när jag var framme och tog en förning och jag fick snällt vinka hejdå. Kom aldrig ikapp, men vart ändå bara 7 sekunder efter i mål, vilket jag är nöjd med! 7 sek på 1450 m är inte så farligt.
Sara vann spurten före Edit och jag rullade in som 3a, kändes grymt då det var år och da'r (2 tror jag för att vara exakt) sedan jag hade en pallplacering på annat än skånska och danska småtävlingar.
Carro och Madde gjorde ju ett grymt jobb där bak och bromsade och tog ner attacker, tills det var ett tryggt avstånd till oss därfram då de började kontraköra. Madde kom till slut iväg och blev 4a och jag tror Carro blev 8a.
Saras seger gjorde att hon även tog över ledartröjan efter Mustonen (som inte var till start). Så nerverna var spända inför dagens linjelopp kan jag lova.. =)
Men det får jag skriva om när jag kommer hem, för nu dör mitt batteri snart här. (Jag sitter i bilen på väg hem, precis passerat Värnamo).
Och för övrigt så slutade det INTE att regna igår, och tack och lov så kom jag ihåg cykelglasögonen denna helgen!!
Igår var det dags för 3e deltävlingen i Svenska Cupen och vi skulle köra 40 minuter + 2 varv på en 1450 m lång bana med några grymt tekniska partier, körde bland annat upp på en cykelstig med två stycken 90graders kurvor på.
Planen igår var att jag skulle försöka ta det så lugnt som möjligt eftersom jag var som jag var med snorigheten, och plocka ned de attacker jag kunde och försöka störa eventuellt samarbete från konkurrenterna om någon av våra egna gick loss.
Men när Edit satte in första attacken efter bara 1 kilometer (Vi skulle köra 40 minuter + 2 varv, varje varv var 1450 meter) så gick jag ju såklart på. Det var precis innan vi skulle passera cykelstigs-partiet för första gången, och av naturliga skäl så blev det ju ganska utdraget där så när vi kom ut så hade vi en liten lucka hon och jag, så vi körde på, hade inte en tanke på att klungan faktiskt skulle låta oss gå iväg. Efter 1 varv eller 2 så kom Mills ikapp oss och vi körde på, men kroppen kändes sliten.
Innan målpassering någon gång så körde Mills in i Edits bakhjul och vurpade, så plötsligt var det bara Edit och jag kvar igen. Men jag fick höra i radion om att Sara kommit iväg från klungan och jagade bakom. Så jag fick chansen till att vila upp mig några varv då jag såklart inte hjälpte till med att dra upp farten något. Så när Sara kom ikapp så vart jag relativt pigg igen och vi hade 10 minuter kvar och jag började förstå att detta faktiskt kunde gå vägen?! Vi jobbade på bra tillsammans alla tre utan några större försök med att hänga av någon, tills vi gick ut på sista varvet, då attackerade Edit när jag var framme och tog en förning och jag fick snällt vinka hejdå. Kom aldrig ikapp, men vart ändå bara 7 sekunder efter i mål, vilket jag är nöjd med! 7 sek på 1450 m är inte så farligt.
Sara vann spurten före Edit och jag rullade in som 3a, kändes grymt då det var år och da'r (2 tror jag för att vara exakt) sedan jag hade en pallplacering på annat än skånska och danska småtävlingar.
Carro och Madde gjorde ju ett grymt jobb där bak och bromsade och tog ner attacker, tills det var ett tryggt avstånd till oss därfram då de började kontraköra. Madde kom till slut iväg och blev 4a och jag tror Carro blev 8a.
Saras seger gjorde att hon även tog över ledartröjan efter Mustonen (som inte var till start). Så nerverna var spända inför dagens linjelopp kan jag lova.. =)
Men det får jag skriva om när jag kommer hem, för nu dör mitt batteri snart här. (Jag sitter i bilen på väg hem, precis passerat Värnamo).
Och för övrigt så slutade det INTE att regna igår, och tack och lov så kom jag ihåg cykelglasögonen denna helgen!!
Kommentarer
Postat av: Rune Beckersota
Grattis! :)
Trackback
