Chock!!
Jag har haft en väldig tur under alla mina år som cyklist, varit involverad i väldigt få vurpor, aldrig blivit påkörd o.s.v, o.s.v. Visserligen har det ofta hänt under tävling att man nästan blivit påkörd av både motorcyklister samt bilister, men då är du så fokuserad och så inne i loppet, så självklart blir du jäkligt förbannad och skriker och har dig, men du omvandlar den ilskan till ny kraft och tänker inte mer på själva händelsen förrns du har gått i mål. Då har det oftast gått så lång tid så att du inte ens reagerar så mycket över det.
Idag kom jag cyklandes hemifrån och har precis svängt ut på stora vägen och fått upp ganska bra fart då bilen framför mig svänger höger och i motsatt riktning står en bil som skall svänga vänster, alltså korsa min väg, och ut kör han, i full fart för att hinna förbi bilisterna som är bakom mig. Visst, han såg mig kanske inte, men vad fan är det för ursäkt!? Det var så nära att jag tvärnitade och ändå hann jag inte stanna utan fick tag i bilens motorhuv och knuffade mig bortåt så att jag inte skulle bli träffad. Har uppe så pass bra fart så att jag inte får stopp förrns metervis efteråt och efter att jag skrikit som en idiot (den naturliga reaktionen) och vänder mig om så har bilisten stannat och kollar på mig med ett flin på läpparna!?! Sen kör han iväg, och jag blev så chockad så jag kunde inte göra något, än mindre följa efter honom och fråga vad fan han sysslar med. När pappa sen kom förbi med bilen (vi var på väg ut för att köra pace) och frågar vilken färg bilen hade så har min hjärna bara suddat ut allting! Silvrig..? Grå..? Svart..? Inget färgglatt i alla fall. Blev så jävla arg och chockad så det brände bakom ögonlocken. Känns lite som en överreaktion på ett sätt, men samtidigt inte, det är första gången någonsin jag är så nära att smälla så allvarligt på träning, och nu hade jag inget annat att fokusera på, ingen mållinje jag skulle korsa, utan jag hade tid att reagera!
Körde vidare och skulle ut för att träna tempo, gick självklart inget vidare. Nu är jag arg och ska duscha.
Idag kom jag cyklandes hemifrån och har precis svängt ut på stora vägen och fått upp ganska bra fart då bilen framför mig svänger höger och i motsatt riktning står en bil som skall svänga vänster, alltså korsa min väg, och ut kör han, i full fart för att hinna förbi bilisterna som är bakom mig. Visst, han såg mig kanske inte, men vad fan är det för ursäkt!? Det var så nära att jag tvärnitade och ändå hann jag inte stanna utan fick tag i bilens motorhuv och knuffade mig bortåt så att jag inte skulle bli träffad. Har uppe så pass bra fart så att jag inte får stopp förrns metervis efteråt och efter att jag skrikit som en idiot (den naturliga reaktionen) och vänder mig om så har bilisten stannat och kollar på mig med ett flin på läpparna!?! Sen kör han iväg, och jag blev så chockad så jag kunde inte göra något, än mindre följa efter honom och fråga vad fan han sysslar med. När pappa sen kom förbi med bilen (vi var på väg ut för att köra pace) och frågar vilken färg bilen hade så har min hjärna bara suddat ut allting! Silvrig..? Grå..? Svart..? Inget färgglatt i alla fall. Blev så jävla arg och chockad så det brände bakom ögonlocken. Känns lite som en överreaktion på ett sätt, men samtidigt inte, det är första gången någonsin jag är så nära att smälla så allvarligt på träning, och nu hade jag inget annat att fokusera på, ingen mållinje jag skulle korsa, utan jag hade tid att reagera!
Körde vidare och skulle ut för att träna tempo, gick självklart inget vidare. Nu är jag arg och ska duscha.
Kommentarer
Trackback
